vad är osteopati?
Osteopati är en holistisk, patientcentrerad behandlingsform inom manuell medicin som utförs av en osteopat. Metoden är baserad på vetenskapligt grundade principer om kroppens funktion, diagnostik och behandling.
Osteopati utgår från en helhetssyn där kroppen ses som en enhet – ett sammanhängande system där alla strukturer samverkar och påverkar varandra. Det betyder att olika delar av kroppen, t.ex. armar och ben, inte existerar och fungerar isolerat från varandra, utan är delar av en kropp, en individ, som arbetar i sin helhet. Dessa förbindelser finns på alla nivåer – kropp, själ och sinne. På kroppsnivå hänger muskler, skelett, organ etc. ihop med varandra genom exempelvis fascia, ligament (band), blodkärl och nerver.
Om en struktur eller en del av kroppen inte mår bra p.g.a. en störning (t.ex. blockering, funktionsstörning i ett organ, tumör, ärrbildning), kan det påverka andra strukturer i omedelbar omgivning eller längre bort i kroppen och leda till att flera delar av kroppen inte kan fungera optimalt.
Det kan då skapa en obalans i kroppen och patienten kan uppleva ohälsa – och kanske så småningom söker hjälp inom konventionell medicin eller komplementärmedicin.

mobilisering
stretching
mjukdelsbehandling
HVLA: manipulation (en snabb och exakt impuls på leder för att återställa normal funktion)
MET: består av aktiv muskelkontraktion, -relaxion och mobilisering av leder
Triggerpunktbehandling: tryckteknik på spända muskler
Strain-Counterstrain: positionell frisättningsteknik, utförs medhjälp av specifika smärtsamma punkter genom att placera kroppen i en smärtfri position
fasciabehandling
BLT: fokuserar på att återställa balansen i kroppens leder
lymfdränage
viscerala behandlingstekniker
craniosacrala behandlingstekniker
exempel på behandlingstekniker
förkortningar:
HVLA High Velocity Low Amplitude; MET Muscle Energy Technique; BLT Balanced Ligamentous Tension
I den osteopatiska behandlingen försöker osteopaten att återställa kroppens egen balans så att kroppen kan arbeta optimalt. I stället för att enbart behandla symptom (t.ex. huvudvärk), vilket ofta sker inom allmänmedicin (t.ex. huvudvärkstablett), letar osteopaten efter underliggande orsaker (dysfunktioner) i kroppen som leder till patientens symptombildning. I behandlingen använder sig osteopaten av olika sorters tekniker och av patientens egna självläkande och självreglerande förmågor för att behandla dessa dysfunktioner och återställa kroppens balans.
tre områden inom osteopatin

parietal osteopati
behandling av muskuloskeletala systemet: skelett, muskler, leder, fascier och senor

visceral osteopati
behandling av inre organ, t.ex. mage, tarm och lever

craniosacral osteopati
behandling av huvudet (cranium), korsbenet (sacrum), hinnorna runt hjärnan och ryggmärgen (dura mater, arachnoidea, pia mater) och cerebrospinalvätskan (en klar vätska, även kallad likvor, som omger och skyddar hjärnan och ryggmärgen)
hur går en osteopatibehandling till?
Det flesta besvären brukar kräva flera behandlingar. Särskilt långvariga besvär eller komplexa sjukdomar kan ta längre tid att behandla.
anamnes
Den första behandlingen består oftast av anamnes (en sammanfattning av patientens aktuella besvär och sjukdomshistoria), diagnos och behandling. Här berättar patienten om besvär som upplevs (t.ex. smärta, värk, inskränkt rörlighet, stelhet, trötthet, sjukdom). Osteopaten ställer olika frågor om exempelvis sjukdomsförlopp, tidigare skador eller sjukdomar (sjukdomshistoria), livsstil, sömn, matsmältning, stress, allmäntillstånd. Anamnesen är en del av diagnosen som hjälper osteopaten att förstå patientens besvär bättre och utforma en personlig behandlingsplan.
diagnostik
Den fysiska diagnosen består av inspektion och grundlig undersökning av kroppens olika system med hjälp av speciella undersökningstekniker – oftast medhjälp av händerna, men även andra hjälpmedel och verktyg kan användas, som t.ex. reflexhammare, stetoskop eller blodtrycksmätare.
I osteopatin är osteopatens händer främsta verktyget för undersökning och behandling.
Undersökning och behandling sker oftast på en osteopatibänk, där patienten ligger på rygg, mage, sidan eller är sittande. Vanligtvis är patienten klädd i underkläder – det gör det lättare för osteopaten att inspektera, undersöka och behandla patienten mer effektivt, utan att kläder begränsar rörelser eller skymmer. Men det är också möjligt att behandla genom tunna, töjbara kläder. Det går också bra att byta om till mjuka shorts innan behandlingen. Det viktigaste är att du som patient känner dig bekväm under behandlingen.
behandling
Behandlingarna är anpassade till patientens specifika behov. Detta omfattar också längd på behandlingarna, antal behandlingar och avstånd mellan behandlingarna.
Osteopaten använder framför allt sina händer för att behandla. Det finns många olika sorters tekniker och behandlingsformer som väljs baserat på patientens besvär.
Uppföljande behandlingar fokuserar på själva behandlingen. Anamnes och diagnos är betydligt kortare.
sedan när har osteopatin funnits?
I slutet av 1800-talet utvecklade den amerikanska läkaren Dr. Andrew Taylor Still (1828–1917) den manuella behandlingsformen "osteopati" – en alternativ läkningsmetod till de dåtida medicinska metoderna, som han upplevde som otillräckliga.
Dr. John Martin Littlejohn och Dr. William Garner Sutherland, elever till Dr. Still, hjälpte till att vidareutveckla osteopatin in England och USA. Senare tillkom Jean-Pierre Barral och Jacques Weischenck, som expanderade osteopatin i Frankrike under 80-talet, och Dr. John E. Upledger som utvecklade den CranioSacrala osteopatin under ungefär samma tid.
Till skillnad från i Sverige är en osteopat i USA en utbildad läkare (Doctor of Osteopathic Medicine, D.O.) med läkarlegitimation som dessutom har en osteopatisk helhetssyn och använder manuella behandlingsmetoder.


källor
Corts, M. (2020). Diagnoseleitfaden Osteopathie. Stuttgart: Georg Thieme Verlag.
Langer, W., Hebgen, E. (utg.), Assink, R., Bonacker, M., Bültmann, A., Burkhardt-Elbing, D., Conrad, U. & Gröbmüller, J. (2017). Lehrbuch Osteopathie. Stuttgart: Karl F. Haug Verlag.
Liem T, Dobler TK, Abehsera A, Aredo JV, Glover J (2017). Leitfaden Osteopathie: parietale Techniken. München: Elsevier.
bildkällor
foto: Engla Trolle Gelland
illustration: Image courtesy of Visible Body – https://www.visiblebody.com/